En höstklar söndagsmorgon sneddar Tomas Sjödin över kanalbron i Haga i
Göteborg. Klockorna i Hagakyrkans torn ringer som de gjort i långt mer
än hundra år. Trots att Tomas rört sig i detta kvarter i mer 25 år har
han aldrig lagt märke till ringningen som han nu gjorde. Det är
någonting i rytmen, den dova, tunga klangen som får honom att fundera:
vad är det där som kan sägas vara ”klangen av en människa”, det som
sjunger i själen? Ett brustet halleluja handlar på ett plan om
kyrkklockor, på ett annat om sökandet efter en andlighet som inte bara
fungerar i miljöer fyllda av psalmsång och bön, om sprickorna i
tillvaron och det ljus som letar sig in genom dem. Men också om den
välsignade onyttan och om att trivas i sitt eget sällskap.
Barn
Fair trade
Kontakta oss
